Motion till Kyrkomötet 2005:87 av Ingrid Emanuelson och Rune Entelius Behov av balanserad makt

Kyrkomötet Mot 2005:87

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att lämna förslag på ändringar i kyrkoordningen så att domkapitlets tillsynsansvar över församlingar och samfälligheter (57 kap.) utökas så

1. att beslutprövning inte enbart skall vara en rent formell prövning utan även omfatta beslut av rent verkställande art. Ett klandrat besluts materiella lämplighet skall alltså kunna prövas.

2. att domkapitlet även har att på begäran granska handläggningen av utredningar som påverkar personalens arbetssituation och miljö i en församling eller samfällighet.

3. att sekretessbestämmelserna förtydligas så att beslutsfattare inte riskerar att undanhållas underlag för sina beslut.

4. att hot om uppsägning (t.ex. i form av erinranskrivelse) måste föregås av överläggning och beslut i berörd kyrkonämnds arbetsutskott.

Motivering

”Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för skall komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger” står det i Kyrkoordningens inledning. ”Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem” (Luk.6:31), är en ledstjärna i den förkunnelse som kyrkan tagit på sig att förvalta.

En fråga som inställer sig är: Hur kommer detta till uttryck i den personalpolitik som förs ute i församlingarna? Hur är det med arbetsmiljöerna i församlingarna? Klarar församlingarna av sitt arbetsgivaransvar?

Sedan arbetsgivaransvaret övergått från stiftsnivå till församlingsnivå har det blivit allt vanligare att betala för att bli av med präster, vanligtvis kvinnor, antingen man säger upp dem eller får dem att säga upp sig själva. Och detta gör kyrkoråd utan sakliga skäl, åtminstone utan att ange dem vare sig för den som elimineras eller för dem som konfirmerar det av ordföranden redan fattade beslutet. Erinranskrivelser kan skickas iväg till präst (kvinna) som misshagat (genom sin blotta existens) annan präst (manlig) och med hot om uppsägning. Om någon vill protestera mot handläggningen hjälper det inte att anmäla till domkapitlet eller överklaga till Överklagandenämnden, för det är inte ”deras bord” så att säga. (Beslut 35/05 Dnr ÖN 26–2005)

Den summariska skissen ovan är ett exempel, variationer på temat finns i flertal. Flera slutsatser kan dras:

1. Den lokala makten (kyrkoråd/kyrkonämnd) behöver balanseras av en central makt (domkapitel/stift/biskop).

Den lokala makten kan riskera att bli partisk och osaklig i sin bedömning på grund av personligt intresse och personliga bindningar till varandra och till de berörda. Låter man dessutom den lokala makten domineras av ordförande och kanslichef begränsas möjligheterna till en allsidig och opartisk genomlysning av t.ex. ett personalärende och också att finna kreativa lösningar på problem som uppstår.

Om ett demokratiskt underskott uppstår på det lokala planet är det viktigt att kunna få sakfrågan prövad i en högre instans, där man kan hoppas på större överblick, saklighet och kunskap.

2. Att sekretessbelägga beslutsunderlag för dem som skall fatta beslut i personalärenden kan vara en missriktad omsorg om dem som är berörda av besluten då det innebär risk för att besluten inte grundas på sakliga och opartiska bedömningar. Att som ledamot av AU behöva gå vägen om Överklagandenämnden innan man får tillgång till handlingar, försenar och försämrar möjlighet för förtroendevald att ingripa i tid. Reservation mot beslut om än skriftlig är en klen hjälp för den utsatta. Det demokratiska underskottet kan vara en större fara än öppenheten.

Karlstad den 26 juli 2005

Ingrid Emanuelson Rune Entelius